Jag vill inte tro på att ensam är stark. Däremot är jag övertygad om att man blir oberoende på ett helt annat sätt än vad man blir när man alltid är omgiven av människor som är där för att backa upp och stötta.

Vi kan alla behöva en hjälpande hand. Med den verklighet vi lever i kan man till och med behöva tre eller fyra. I vissa fall fler.

Var inte rädd för att be någon om råd eller att bara finnas till hands. Lätta ditt hjärta och låt någon annan bära dig genom det svåra. Kanske visar det sig vara en investering för livet, en livlina.

Hur vi än vrider och vänder på det som vi varit med om, så finns det alltid minnen som aldrig någonsin kommer att suddas ut. Inte alltid till vår fördel.

Trots att vi inte alltid är stolta över det vi gör och säger, så är det ändå våra handlingar som gör oss till det vi är - mänskliga. Vi kommer i en förpackning tillsammans med våra fel och brister.

Jag tror att storhjärtade personer har lättare att förlåta än andra just för att de kan se saken på ett annorlunda sätt, positivt.

Att fela ger oss chansen att göra om, göra annorlunda, göra rätt. Vi borde alla vara mer givmilda med våra andra chanser. Tänk vilken känsla att få möjligheten att återvinna en annan människas förtroende!

Jag har alltid varit den som vill andra väl. I många lägen försvarar jag dem och deras åsikter mer än vad jag står upp för mig själv och det jag tror på.


Jag kan finna mig i att ge mer än vad jag tar. Om det är vad som krävs för att göra en annan människa lycklig, så offrar jag gärna en liten del av mig själv.


Med handen på hjärtat, så vet jag inte om det gör mig ledsen att inse det faktum att man inte av andra bör förvänta sig detsamma tillbaka.


Jag kan hålla huvudet högt. Jag vet att jag har bringat andra människor glädje.

Hej på er!

Nu är det dags för helg igen! Oj, så efterlängtad den har varit! Denna vecka har inte varit någon höjdare. Usch o fy för förkyldning, hosta, halsont o feber. Lyckos mig som lyckas dra på mig allt på en o samma gång. För att se det från den ljusa sidan så har jag förhoppningsvis haft min ranson nu :-)

Än är det fina dagar med sol o lagom värme. Det räddar långa skoldagar från att kännas allt för jobbiga!

Tänk så fantastiskt att faktiskt vara nöjd med den man är. Att inte bry sig om de där små skönhetsfelen som alla i slutändan ändå har.

Jag är glad över min uppfostran. Att vara tacksam är det finaste man kan vara. Och det är jag! Flera hundra gånger om! Tack, tack, tack! Tack för att ni gjort mig till den jag är.

Jag lever livet! Det borde fler göra istället för att sitta hemma som en bunt surströmmingar och missunna andra människor lycka o framgång!

Ni borde skämmas!

Det var en hård eftermiddag/kväll/natt i onsdags. Jönköping o akademien levererade till max!

Visst finns det en del saker här i livet som man inte är särskilt stolt över. Tanken på att det samma gäller de flesta andra också gör saken betydligt lättare att acceptera.

Jag har svårt att lita på människor.

Jag är nog inte ensam om att tycka att det är en ful ovana, men samtidigt känns det som någon slags trygghet. Det finns allt för många blåögda och naiva personer som blint rusar in i saker och som sedan blir besvikna och ledsna.

Under årens lopp och framför allt det senaste året har jag insett att det inte alltid blir som man tänkt sig. Oftast blir det bättre.

Jag ska heller inte sticka under stolen med att jag haft mina motgångar jag också, precis som alla andra. Dock har jag tagit de flesta med en klackspark.

Jag tror på karma och att man får vad man förtjänar. Det är inte för inte ordspråket "behandla andra som du själv vill bli behandlad" finns.

Tiden läker inte alla sår. Den hjälper bara till att skapa en ny framtid med nya möjligheter.