Detta är sista dagen som jag ältar min besvikelse. Besvikelsen över att andra inte är lika godhjärtade som jag själv är. Besvikelsen över att ge mer än vad jag får. Besvikelsen över att stå ensam och känna sig utanför. Och besvikelsen över att bli illa behandlad.

 

Det känns skönt. Skönt att veta att jag inte behöver acceptera och ta emot sådant som jag inte förtjänar. Det är skönt att vara så säker i sig själv att man vet att man är värd någonting bättre.

Jag är snäll, jag är trevlig, jag är glad, öppen, sprallig och givmild. Jag har gjort mitt yttersta för att vara till lags. Ibland lyckas man helt enkelt inte. Vissa gånger behöver man komma till insikt med att det faktiskt är hos motparten som problemet ligger.