Sitter och skriver hemma på Heden. Jag älskar denna platsen. Varje gång jag kommer hit så infinner sig en inre ro hos mig. Här har jag växt upp och skapat alla de minnen som ligger mig så varmt om hjärtat. Tänk hur många steg jag tagit här, hur många skrubbsår jag fått när jag cyklat och alla de snögubbar vi byggt genom åren. Denna plats tillsammans med min familj har skapat mig till den jag är idag. Det är jag evigt tacksam för. Här hittar jag tillbaka till den Emelie jag var som barn, även om mycket utav henne fortfarande finns kvar. Jag har mycket att tacka mina föräldrar för, även syskon. Deras värderingar har gjort starka intryck på mig, vilket de gör än idag. Jag är som allra lyckligast när jag är här, hemma.

Blir lika förvånad varje gång, att det fortfarande finns personer som kikar in här o hoppas att få läsa något spännande.

Tyvärr måste jag meddela att här blir inget mer spännande. Jag hade till o med glömt av mitt lösenord. Nu när jag gjort mig besväret att återfå det så passar jag på att skriva några rader.

Vad har hänt sedan sist? Svaret är: mycket! Nu sitter jag inte längre i skolbänken, utan har påbörjat mitt nya yrkesliv. Jag trivs som fisken i vattnet, men ibland kan jag sakna att slippa allt ansvar. Nu har jag många liv i mina händer, iaf många munnar o tänder.

Här hemma fortsätter vi att försöka trivas så gott vi kan. Dock kvarstår drömmen om ett eget hus, ett helt eget hem. Under tiden förverkligar jag många andra drömmar.